En sak som gläder mig är att man börjar se mer och mer på viktnedgång ur hälsosynpunkt. Det handlar inte längre om att vara smal, det handlar om att vara frisk och detta har nu blivit ett modeord.
Idag räcker det inte med att bara vara smal för nu vet man att din kroppsstorlek inte säger någonting om hur du mår på insidan.
Faktum är att en överviktig men vältränad människa är friskare än någon som är smal och otränad. Se exempel här!
När jag tog tag i min vikt ordentligt såg jag till att skaffa mig många olika verktyg för att lyckas. Ett av dessa verktyg var att få komma och prata i en viktgrupp uppe på vårdcentralen. Första terminen fick vi hemläxor varje vecka och vi hade besök av kuratorer, dietister och sjukgymnaster men olika användbar information (beroende på vilka mål man har!) men det var en sak som sjukgymnasten sa som fick mig att se på min viktnedgång med nya ögon.
”Den som inte gör sig tid att träna nu
får senare i livet avlägga tid för sjukdom!”
Hon var också noggrann med att informera oss om att träna och motionera inte är likamed svettas och flåsas och pressa sig till utmattning. Det räcker med att bara hålla igång kroppen. En halvtimma, sammanhängande tid eller uppdelat på 2-4 promenadsträckor spelar tydligen ingen roll men ca 30 minuters rörelse varje dag räcker för en ung vuxen att hålla sin kropp levande.
Efter man fyllt trettio ska man öka sin motion med ytterligare en kvart ca, om man är ute efter att bara bibehålla sig själv. Ju äldre man blir ju längre behöver du knalla för att ta hand om din kropp. Bra tips!
Men! Om du däremot är ute efter konditionsförbättring, muskeluppbyggnad eller fettförbränning behöver du röra dig betydligt mer, dessa trettio minuter är som sagt bara för den som inte vill göra något annat i livet än sitta inomhus och fisa eller spela dataspel. Typ.
För några år sedan var jag oerhört stationär.
Jag tror att större delen av 05-06 spenderades framför datorn och dataspel.
Om jag säger att jag rörde mig HÖGST 30 minuter per dag så är jag rätt säker på att jag varken under- eller överdriver. Hälften av dagarna gick jag nog inte ens utanför dörren.
Jag mådde inge vidare och jag hade plötsligt hamnat i nån sorts nedåtgående spiral.
Första året satt jag där för att jag blev helt insupen i spelet och tyckte det var superkul men allt stillasittade kombinerat med ett aaalldeles för högt kalori-intag/dag gav mig snart en kropp jag inte tyckte om och som jag heller inte trivdes i. Jag ville inte längre gå ut bland folk pga min låga självkänsla och rädslan för deras blickar och tycken.
Så jag gick inte ut.
Och gick således inte ner.
I vikt alltså.
Steget att börja röra på mig var svårt att ta.
Jag var tung.
Otymplig.
Hade noll kondition.
Blev pionröd i fejset när jag utsatte mig för ansträngning.
Jag hade ont i mina knän och min rygg.
Jag kände mig klumpig.
Jag kände mig dömd av andra.
Vad hade jag på ett gym att göra?
Där bor ju bara superslimmade fitnessmodeller och andra Hulks.
Det är väl ingen plats för en tjockis?
Jag blev gravid på 105 kilo och gick upp till 121 som mest.
Tre månader efter förlossningen var jag redo att ta tag i min förändring big time.
Jag tog den första dokumentationsbilden. Klick.
Jag skrev ned alla mått. Skrivskriv.
Och DÄR gick startskottet till den resa jag är på i skrivande stund.
Första månaderna fokuserade jag mest på att lägga om min kost och jag blev mer och mer medveten om fenomenet kalori.
Jag började sakta men säkert röra på mig mer men tyckte det var väldigt svårt.
Jag hade fortfarande ont från foglossningen och jag var nyopererad och på det bar jag runt på maffiga 112,7 kilo.
I januari 2009 gick jag av en slump in pådet gym som ligger vägg i vägg med vår barnavårdscentral.
Kvinnan som satt i receptionen hette Malin och var ett enda stort välkomnande leénde. Jag var stor som ett hus och ändå var hon så varm och glad och jag verkligen kände att hon ville ha mig där.
Efter många år som överviktig är ett sådant välkomnande och leénde inte något man ser särskillt ofta… tyvärr.
Hon föll pladask för min då 4-månaders Loppa och jag kände mig glad och trygg och stannade därför en längre stund och under tiden bokade vi visst in ett konsultationsmöte för mig.
Några dagar senare var jag tillbaka och träffade tränare Magnus – även han leénde varm och förtroendeingivande. Jag kände mig trygg. Igen.
Han visade mig runt i lokalen och vi pratade om mina mål.
Jag köpte inget medlemskap för jag hade inte råd.
När jag gick hem därifrån kändes det nästan skönt att jag inte hade råd.
Jag ville börja träna.
Men ändå inte.
Men ändå.
En vecka senare deltog jag i en tävling om en månads gratis träning på gymmet och vet ni vad? JAG VANN!
Jag blev superglad och för att göra träningen något roligare och för att känna mig lite mer motiverad så bjöd jag mig själv på ett set träningskläder. Tack!
När månaden var slut och jag skulle gå därifrån, fullt övertygad om att jag inte skulle fortsätta träna men nu handlade det faktiskt om pengarna – inte om viljan.
Men efter bra pepp från Malin så köpte jag kortet ändå.
Och jag ville ju verkligen ha det!
Jag valde att se pengarna som en investering i min livsfond.
”Den som inte gör sig tid att träna nu
får senare i livet avlägga tid för sjukdom!”
Jag kan inte annat än att hålla med.
För mindre än två år sedan kunde jag inte gå upp för en halvtrapp utan att bli andfådd.
Jag kunde inte jogga.
Jag kunde inte hoppa.
Jag kunde inte knyta skorna utan ansträngning.
Jag kunde inte stå på ett ben utan att falla omkull.
Jag hade ont i knän och min rygg.
Jag var alltid trött.
Jag var blek.
Jag var grå.
Jag mådde inge bra.
Idag tar jag en halvtrapp i två steg.
Idag kan jag springa.
Idag kan jag hoppa djupa hopp.
Jag kan knyta mina skor ståendes på ett ben.
Jag har ont… av träningsvärk.
Jag är pigg.
Jag har lyster.
Jag har färg.
Jag har liv.
Jag mår bra!
Och förvandlingen, som jag då tyckte var oändligt lång, har faktiskt gått riktigt snabbt.
Jag har tappat 43 kilo sen jag var gravid.
Jag har svettat och tränat bort bort 35 kilo ungefär sen jag startade på riktigt i januari 2010 och jag har upptäckt att viktnedgången inte bara handlar om att vara smal – den handlar om att vara frisk!
Min utmaning till dig idag är att fundera över din viktresa och se över de positiva bitarna med den. Vad innebär den för dig?
Vad kan du inte göra idag pga din vikt och vad längtar du mest efter att kunna när du nått ditt mål?
Lämna gärna en kommentar med ditt svar – jag vill veta! 